Kapitel II – Familjehuset Trädet

Berättelsen och berättandet är en betydelsefull del av projektet “Som broar över mörka vatten”. Inspirationen att använda personliga berättelser i bild och text, som ett inslag i integrationsarbetet, kom från Familjecentralen Trädet i Göteborg. Arbetssättet, som kallas Pedagogisk familjedokumentation, har utformats av två pedagoger på familjecentralens öppna förskola. Ett par hundra föräldrar har deltagit i grupper där de arbetat med fotodagböcker för att bevara sina små barns historia. Som en del av projektet finns nu en handbok i Pedagogisk familjedokumentation.

Man kan se det nyblivna föräldraskapet som ett övergångsskede i livet där man bär med sin egen historia in i en ny livsfas där barnet för historien vidare. Något liknande äger rum för den som lämnar sitt hemland och skall finna en framtid i ett nytt land. Utifrån dessa tankegångar har arbetssättet tillämpats på nyanlända arabisktalande familjer på familjecentralen Familjens Hus i Malmö (Kapitel III) samt på ensamkommande barn och ungdomar i Malmö och Eslöv (Kapitel IV).


Familjecentral

En familjecentral är en verksamhet där mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och social rådgivning finns under samma tak. Det betyder att flera yrkesgrupper arbetar tillsammans för att ge barnen en bra start i livet. Familjecentraler vänder sig till alla barnfamiljer. Dit kommer blivande föräldrar medan de väntar barn och återkommer regelbundet tills barnen börjar skolan.  Familjecentralen erbjuder hälsoövervakning av barnen och stöd till föräldrarna. Verksamheten är helt frivillig och kostnadsfri. Målet är att främja god hälsa hos barn och föräldrar genom att:

• Erbjuda en nära mötesplats
• Stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar
• Finna arbetsformer där barn och föräldrar är delaktiga
• Erbjuda lättillgängligt stöd
• Vara ett kunskaps- och informationscentrum

Öppna förskolan är familjecentralens varma bultande hjärta. Det är en livfull del av verksamheten där små barn och föräldrar samlas för att umgås, leka och lära. Utvärderingar visar att föräldrar, som besöker familjecentralernas öppna verksamhet, kommer från alla sociala miljöer. Det är gifta som ensamstående, svenska som utlandsfödda, fattiga som välbärgade med det gemensamt att de väntar eller nyligen fått barn. Som mötesplats bidrar öppna förskolan till gemenskap mellan föräldrar och barn. De mest frekventa besökarna är de allra yngsta barnen med sina föräldrar.

Det pedagogiska arbetet på en familjecentral är på många sätt olikt arbetet på en vanlig förskola. Barnen är i allmänhet under två år och föräldrarna är ständigt närvarande. Vilka som besöker öppna förskolan varierar från dag till dag.

Men den allra största skillnaden är kanske att det pedagogiska arbetet vänder sig till både vuxna och barn. Samtidigt är det barns hälsa man har för ögonen. Detta gör att de gemensamma musik- och matstunderna, diskussionerna runt borden och andra föräldraaktiviteter – alla är tänkta att gagna barnen.


Familjehuset Trädet och Pedagogisk familjedokumentation
 

Familjehuset Trädet är en familjecentral i Göteborg, som drivs av Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen. Här arbetar två barnmorskor, tre BVC-sköterskor, två kuratorer och två pedagoger.

Länken mellan barn och föräldrar utgör den röda tråden här som på andra familjecentraler. Pedagogerna Irene Wistrand och Miriam Salomons hade arbetat på Familjehuset Trädet under många år när de började se sig om efter en pedagogisk arbetsform, som kunde stärka relationen barn och förälder. De sökte något, som på djupet kunde betyda något för barnet. Det skulle inte kosta för mycket pengar och vara möjligt för alla föräldrar att delta.

Då dök det upp en idé om att göra album, som skulle kunna innehålla detaljer och betydelsefull information till barnet. Slutligen kom inspirationen från hobbyn scrapbooking, som pedagogerna både fördjupade och förenklade. Arbetssättet kom att kallas pedagogisk familjedokumentation och blev en kombination av dagbok och fotoalbum där föräldrar själv dekorerar sin berättelse. Syftet är att underlätta för föräldrar att bevara viktig dokumentation utan påkostat material där dekorationen tar överhanden. Pedagogerna ville verka för det lilla barnets rätt till sin historia.

I detta sammanhang var barnets perspektiv viktigt. Fotodagboken bevarar minnen där barnet kommer med i ett sammanhang. Föräldern reflekterar över händelser och sätter sig in i barnets tankar. Gradvis växer det fram en personlig berättelse där form och utsmyckning ger karaktär åt personer och händelser, som barnet inte kan ha egna minnen av.  Föräldern kan beskriva barnets personlighet såsom den framträtt tidigt och beskriva detta i bild. Barnet får en uppfattning om sig själv, viss självkännedom och stärkt självkänsla. Genom sitt omsorgsfulla arbete förmedlar också föräldern ömhet och kärlek till barnet.

Deltagarna uppmuntras att tänka utifrån barnens perspektiv. Det handlar inte bara om den egna biografin utan under arbetets gång kommer också känslor och tankar fram där även sorgen kan få utrymme. I bearbetad form lämnas de vidare till barnen.

Pedagogisk familjedokumentation har flera sociala vinster. Deltagarna lär känna andra mammor och pappor med olika bakgrund och livshistorier. Allt medan fotodagböckerna växer fram utspinner sig samtal över bordet. Det kan vara känsliga och viktiga minnen som dokumenteras och föräldrarna tränas att sätta ord på dem.


Pedagogerna

Som medarbetare på en familjecentral är man van att möta familjer från alla världens hörn och att bygga broar mellan föräldrar med helt skild social bakgrund.  Så fungerar också arbetet med fotodagböckerna där pedagogerna understödjer föräldrar att dela med sig av minnen och historia.

Privata foton och personliga fotodagböcker inbjuder till förtroligt samspråk. I de samtal som äger rum blir pedagogen också samtalsledare. Som sådan är man närvarande och går in och ur samtal för att se till att alla känner sig bekväma med det som sägs.

Att kursen i pedagogisk familjedokumentation ägt rum i familjecentralens lokaler har haft flera fördelar. Det är en gruppaktivitet där pedagogerna fungerar som kurs- och gruppledare. De har erfarenhet av att arbeta med grupper och känner de flesta gruppdeltagarna, som till vardags tillhör familjecentralens besökare. Detta förenklar också rekryteringen.

Familjecentralen är en trygg plats där föräldrarna känner sig hemmastadda. Kursdeltagarna litar på personalen som rekommenderar föräldrarna att delta. När man samlas första gången känner många redan varandra.

Arbetssättet har visat sig särskilt betydelsefullt för föräldrar som inte behärskar svenska språket eller som av olika skäl bara har fragmentariska foton och minnen av sitt förflutna.


Utvärdering

Varje kurs har avslutats med en utvärdering där samtliga deltagare skriver ner kommentarer om vad kursen betytt för dem. Även några djupintervjuer har genomförts. Av svaren framgår att arbetet först och främst är lustbetonat och meningsfullt. Roligt är ett ord som återkommer. Fotodagboken bidrar också till att se sig själv och barnet i nytt ljus. Många uttrycker stolthet och självaktning över att ha producerat fotodagboken själva.

Gemenskapen har varit av stor betydelse. Intresset från övriga kursdeltagare har bidragit till att se den egna tillvaron i ny dager. Föräldrarna framhåller också värdet av ensamtid, stillhet och närvaro som skapat möjlighet till självreflektion. Flera uttrycker att de genom sitt arbete förmedlat något känslomässigt betydelsefullt till sina barn.


Som broar över mörka vatten – andra målgrupper och utställning

Projektet har gjort det möjligt att arbeta med Pedagogisk familjedokumentation på nya målgrupper. Familjehuset Trädet kunde bjuda in en grupp unga ensamstående mödrar till en veckoslutskurs på en kursgård där familjecentralens personal hjälpte till att ta hand om medhavda bebisar. Det var en koncentrerad kurs där föräldrarna arbetade till sena kvällar.

Utvärderingen stämde överens med övriga utvärderingar med tillägget att det var ett uppskattat avbrott att komma hemifrån och få hjälp med barnen.

På Familjens hus i Malmö bjöd brobyggaren in arabisktalande kvinnor att arbeta med Pedagogisk familjedokumentation. De hade inga foton att tillgå utan det blev i stället personliga bildmontage med texter som berättade om saknad och drömmar.

När ensamkommande barn och ungdomar fick möjlighet att arbeta med Pedagogisk familjedokumentation fick berättelserna en annan riktning. De valde att skapa en gemensam berättelse i form av en utställning som hade vernissage 2011 och berättade för den svenska allmänheten om resan från Afghanistan till Sverige. Berättarna var alla pojkar, som också i personliga bildberättelser förmedlade sina känslor för det land de lämnat och förhoppningar för livet i det nya landet.


Pedagogisk familjedokumentation – en utställning

Inspirerade av de ensamkommandes utställning om resan från Afghanistan till Sverige ville pedagogerna på Familjehuset Trädet göra en egen utställning som skulle handla om Pedagogisk familjedokumentation. De ville tillsammans med en grupp föräldrar se hur föräldrarna uppfattat arbetet med fotodagböckerna. Föräldrar, som deltagit i kurser tidigare inbjöds att delta.

Trädet15-6

Irene Wistrand och Miriam Salomons lär ut Pedagogisk
familjedokumentation till andra projektmedarbetare

Samtidigt ville pedagogerna visa andra attPedagogisk familjedokumentation är ett seriöst sätt att dokumentera det lilla barnets historia och tyckte då att en utställning var ett bra redskap.

Invigning av Trädets utställning på Frölunda kulturhus

Invigning av Trädets utställning på Frölunda kulturhus

Tio föräldrar fick möjlighet att medverka i fem workshops. Utmaningen låg i att få besökare till den planerade utställningen som skulle äga rum i Frölunda kulturhus. I stället för fotodagböcker arbetade föräldrarna med collage. De arbetade med olika motiv såsom dop, pappaledighet, släktträd, kärlek, syskonbråk, syskonkärlek, hur det är att ha autism mm. Även familjecentralens personal hade två workshops där de arbetade med att presentera familjecentralens verksamhet. Samtliga deltagare inbjöds att ställa i ordning utställningen.

Till vernissagen kom människor i alla åldrar. De yngsta i barnvagn de äldsta med rollator. För de yngsta fanns två lekhörnor. Omkring 450 besökare bestående av politiker, chefer, förbipasserande, Familjehusets besökare, förvaltningspersonal kom till vernissagen. Efter en månad hade utställningen haft drygt 5000 besökare.

Projektmedarbetare Britt Harborg och Necmettin 'Neco' Meletli besöker utställningen. 
Irene Wistrand berättar för Neco om arbetssättet Pedagogisk familjedokumentation 
som han sedan startade i Örkelljunga. Och så här kan Pedagogisk familjedokumentation se ut!

Projektmedarbetare Britt Harborg och Necmettin ‘Neco’ Meletli besöker utställningen. 
Irene Wistrand berättar för Neco om arbetssättet Pedagogisk familjedokumentation 
som han sedan startade i Örkelljunga.

 

Och så här kan Pedagogisk familjedokumentation se ut!

Och så här kan Pedagogisk familjedokumentation se ut!

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s